mammelii

Ja det var över en vecka sedan vi var där, men ändå tillfällena
att blogga ges inte så ofta. Nu har mormor tagit Jolene på en promenad
hon vill så gärna gå ut. Och just nu hinner jag inte det är lite som ska
göras hemma, och så får vi andas en liten stund för Jolene är allt annat
än glad just nu. Hon har haft feber i tre dagar och sen har hon fått utslag
över magen och rygg, och så lite andra dilemmor, äter gör hon jättedåligt.
Som det brukar när de är sjuka. Men sen igår så tycker jag att hon är mycket
bättre, dock trött och fortfarande vill hon inte äta så bra.

Så vår inskolning har förskjutits en vecka, jag hoppas hon är allert på
måndag, vi får se vad helgen ger.

Men som sagt Jönköping, och  där var vi och där hälsade vi på Hasse,
Ludde och Tina jättemysigt och se hur de bor och hur fin staden var.
Härligt att se hur bra Ludde och Jolene lekte ihop, de gosade i sängen
och var hur mysiga som helst.

Vi besökte en park som är relativt nybyggd, lite annorlunda upplägg.
Istället för gräsmatta så var det en mjukmatta som underlag.





Jolene älskar alla djur, nja inte flugor. Men hästar gillar hon jättemycket.


Tina och Jolene på gångbron i lekparken



Sagostund med älsklingen, Ludde och Jolene, eller jojo som Jolene
kallar sig själv.

Ja vad kan det vara, 2.5 år sedan jag var i min gamla
stad. 17 år hann jag bo i Stockholm innan jag
sprang på min prins i sälen och han var från Örebro
min gamla hemstad. Inte kunde jag då tro, nyseparerad
att jag skulle flytta till Örebro. Och inom loppet av fem år. Så
har jag förlovat mig, skaffat en universitetsutbildning, fått
våra underbara dotter och trivs hur bra som helst.

Men de vänner som man har lärt känna där är ju kvar.
Det är inte långt bort, men ändå så har jag haft en inre
motstånd att resa själv med Jolene. De flesta har ju
varit och hälsat på mig under åren här, så det har inte
behövts åka upp/ner. Inte har jag känt att jag saknar
någonting speciellt i Stockholm heller, och nu ännu
mindre sen vi har fått Jolene.

Sommaren känner jag att det är lättare att ta sig någonstans,
allt blir liksom enklare. Inte mycket som ska packas, inte
mycket kläder som ska på osv. Så då tog jag tåget upp och hälsade
på Jessica och hennes son Ville sju månader. Att jag sen valde
en otroligt varm dag att resa på, kanske inte var så smart.
Jolene var trots den otroliga värmen jätteduktig och höll låda
och frågade efterkossor högt och tydligt i fönstret från tåget så fort det
blev en stor äng som skymtade förbi.

Två mysiga dagar blev det med Jessica, Maria som kommit från
USA med sina barn och Silla. Det gör jag gärna om.
Fast då hoppar jag nog att gå på restuarang med Jolene
själv. För när Jolene vält bordet och hält ut alla drycker,
slängt pannkakan på golvet och tryckt all grädde över
ansiktet, så längtade jag hem eller att min sambo varit med.


Lekpaus i Rålis


Jessica piffar till i köket


Maria


Läsostund


Lekstund